torsdag 6 maj 2010

Solens dag i Hänninge

Den första söndagen i maj påminde verkligen om ordets ursprung, dies solis, Sunday, Sonntag, söndag.

Vilken dag det blev! Bara det att åka med hojen genom det skånska landskapet i lövsprickningens tid, till de vackra trakterna norr om Ringsjön. Och sen en heldag med Christina och André.

Och vilken vårlunch! Vi plockade nässlor till en mjäll och god nässelsoppa, som serverades med ägg värpta av grannbondens omhuldade höns, och till det Christinas mumsiga hembakta bröd på dinkelmjöl. Som dessert, paj på nyskördad rabarber.

I trädgården fanns det skatter, till exempel Upplands landskapsblomma, kungsängsliljan (tänk att en blomma kan vara rutig!) och den rara prickiga violen. Magnolian hade lite kvar till blomning, men liljekonvaljen stod i knopp redan, så tidigt!, och hägg och syrén med, samtidigt! Ingen ledighet för skomakaren, som ( i nån berättelse jag hört) satte upp en skylt om semester mellan hägg och syrén.

kungsängslilja

fräknig viol

Sen hittar man sådana här fantasieggande skapelser i trädgården! Det är Andrés Windjammer-orkester av vindmobiler, som består av de mest oväntade kombinationer av återanvända prylar och mekaniska detaljer ur vår tids vardag.



Efter lunch besökte vi de närliggande naturreservaten Munkarp och Allarps Bjär & Södra Hultarp.

I Munkarps enebackar fann vi rikligt med backsippor, mycket fler än i fjol.



Allarps Bjär och Södra Hultarp är ett gammalt vulkaniskt område (gammalt=80-200 miljoner år) där man ännu kan märka vulkankäglans form och utbrottskanalernas vägar. Där hittade vi alm, ask, lind och lönn som precis slagit ut, och på sluttningarna ett hav av vårblommor, däribland både vit och röd (lila) nunneört och vitsippor, gulsippor och blåsippor. Och ramslök och storrams i massor.



vit och rödlila nunneört

gulsippa

Visste du förresten att man kan äta den späda strutsbräkens "fiolhuvud"? Ormbunken kallas också strutbräken eller foderbräken. Man bara förväller topparna som spenat, en delikat primör! Eftersom vi var i ett naturreservat kunde vi inte plocka några, bara njuta av den graciösa skapelsen.

struts-, strut- eller foderbräken

Jag kan inte tänka mig något bättre än att bo i en stad så rik på kultur och ändå ha så nära till naturen.

Och att ha sådana vänner...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar