Finn Zetterholm om Pippi

Liksom miljoner andra barn älskar Katja Pippi. Hon leker jämt med sina Pippifigurer och sjunger om Pippi och Lilla Gubben och Herr Nilsson och Pippis pappa.

När Finn Zetterholm uppträdde på Blå Båten (http://www.blabaten.se/) i Malmö 30 mars 2010 framförde han bl a ett nummer om Pippi Långstrump.

Bakgrund: När filmerna om Pippi kom i slutet av 60-talet och på 70-talet var Barnfilmrådet starkt kritiskt. Rådets synpunkter publicerades i Dagens Nyheter en lördag 1980, varpå Finn skrev en satirisk artikel som kom in i DN veckan därpå. Den artikeln läste han upp för oss, till allas stora förnöjelse. Jag bad honom skicka artikeln så vi kunde lägga ut den på Youtube tillsammans med videoklippet från Blå Båten, och det gjorde han. Så, här är texten! Exakt datum har jag inte hunnit fastställa.

Ur DN, 1980:

Barnfilmrådets beska salva mot Pippi Långstrump-filmerna har föranlett Finn Zetterholm, trubadur och författare, att slå ett slag för en ny, mera tidsenlig Pippi.

Här är hon: ”Pippi Basplagg”

Nu har det hänt: återigen slår man till mot Pippi Långstrump. Det är inte första och förmodligen inte sista gången heller. Redan när boken kom ut för tjugofem år sedan väckte den rabalder. När filmen visades i TV i slutet av 1960-talet protesterade bl a polismakten mot att Pippi övermannat poliserna Kling och Klang så dom pladask satte sej på rumpan. Också marxistiska litteraturkritiker har angripit Pippi Långstrump i olika sammanhang.

Den statliga byråkratin reagerar långsammare, men nu är det deras tur: barnfilmrådet anser sej inte kunna rekommendera Pippifilmerna; i förra veckans DN-På Stan har två ur rådet kommit med en diger uppräkning av kritiska synpunkter. Här är några av de viktigaste:

Fel

Pippi har fel kläder, utseende, rörelser och mimik. Hon har ”tillkämpad glättighet”, barnen i filmen är för hårt regisserade. Det förekommer ”matlagning med mycket kladdande”, apan och hästen äter ur grytor och kastruller, barnen frossar på läsk och godis. Samhället i filmen är ”inte något verkligt samhälle”, alla vuxna är ”mer eller mindre löjliga figurer”, vardagliga miljöer som skola och daghem saknas. Pippi är fri från sociala sammanhang, delar ut godis och presenter (”köper sej kontakter”), har inget jämbördigt kamratförhållande, Tommy och Annika är könsrollsbundna, Pippi befinner sig i ett socialt och samhälleligt tomrum, hon är osannolik (och) omöjlig att identifiera sig med. Pippi är en tragisk figur och exempel på ”ganska förnedrande barnunderhållning”. Allt enligt barnfilmrådet.

När vi läste det här, jag och mina barn, kände vi oss som han i Gahlinhistorien som hade varit på bio och, som efter att ha läst filmkritiken, insåg att han inte borde ha haft så roligt som han hade. Men på ett plan har naturligtvis barnfilmrådet helt rätt i sin kritik. Nu har jag ett förslag: gör en nyinspelning av Pippi Långstrump utifrån barnfilmrådets synpunkter! Här är några manustips:

Nytt namn

Namnet Långstrump byts ut. Ersätt Pippis löjliga kläder med mer vardagliga och mindre uppseendeväckande baskläder. Pippis nya namn blir ”Pippi Basplagg”. Huset hon bor i är en slumfastighet; det bör rivas och ersättas av ett radhus. Köket, som det slabbas för mycket i, bör normeras enligt svensk köksstandard med tillräckliga hygienutrymmen och avställningsytor. Hästen och apan måste bort naturligtvis! Lille Gubben ersätts med en annan gubbe: en hälsovårdsinspektör. Apan Herr Nilsson ersätts med en flamsäker mjukleksak, godkänd av lekmiljörådet.

Frossande av tårtor och läsk ersätts med nyttig och närande basföda enligt kostcirkeln (med några diskreta påpekanden från socialstyrelsen om tre skivor bröd om dagen). Pippis ohygieniska fötter på kudden ersätts med råd och rön från konsumentverket angående bäddutrustning.

Alla de löjliga vuxengestalterna måste bytas ut mot icke löjliga (förhoppningsvis). Scenerna där Prysseluskan [sic] vill få Pippi i skolan ersätts med ett sammanträde med föreningen Hem och skola och ett samtal med skolpsykolog och kurator. Pippis familjeliv måste ändras: Hennes samtal med mamman i himlen ersätts med en paneldiskussion om religion. När hennes pappa kommer hem från sjön placeras han och Pippi i familjeterapi varpå han omskolas till fritidskonsulent. Poliserna Kling och Klang ersätts med en förstående kvarterspolis och en socialassistent som milt men bestämt omhändertar Pippi enligt lagen om LTO.

Tandvärnet

Godistanten ersätts av en inspektör från Tandvärnet och Pippi delar ut tandborstar i stället. Tommy får pärlhalsband och Annika dolk – nej, dom får pedagogiska leksaker från Brios utvecklingsserie. Pippis ensamma jul ersätts med en alternativjul där alla samlas och bygger egna instrument och leker utvecklande sociala lekar. Tanternas kafferep blir i stället Grupp 8-sammanträde. När Pippi gör utflykt förses barnen med reflexer, broschyrer från trafiksäkerhetsverket, naturvårdsverket, brandskyddsmyndigheten m m.

Utrymmet hindrar mej att utveckla alla mina förslag, men på detta sätt skulle Pippi bli mer av Sverige i tiden så att säga. Och det skulle naturligtvis inte bli någon förnedrande barnunderhållning alls…

Slutligen: Barnlitteraturen har så länge den funnits alltid (om än ofta omedvetet) varit en förträfflig narrspegel där man kunnat se samtiden. Pippi Långstrump är inget undantag: boken är tvärtom en mycket medveten och ofta lysande satir över vuxenvärldens självgodhet, humorlöshet och förljugen präktighet. (Det visade inte minst reaktionerna när boken kom ut.) Mycken satir blir snabbt föråldrad, men barnfilmrådets utlåtande gör en sak klar: satiren i Pippi Långstrump är alltjämt mycket aktuell. För genialitet är nämligen – liksom dumhet – tidlös.

FINN ZETTERHOLM

Astrid Lindgren skrev till Finn: "Tack riddare Finn Konfusenfej att du försvarade mig så storartat och ridderligt."