torsdag 6 maj 2010

Imse vimse spindel

Känslor är tidlösa, åldras inte, vuxna har barnets känslor. Därför kan en enkel barnvisa uttrycka precis vad en vuxen känner. Så här kan det vara:

Man klättrar uppför trån, man lever och utvecklar sig. Allt är så fridigt och fröjdigt som det kan vara i detta jordeliv.

Men så kommer regnet och spolar bort en utan pardon. Man blir "övertalig" på jobbet. Man är livrädd att inte kunna försörja sig. Att bli fattig. Att vara tvungen att flytta. Man söker efter utvägar åt alla håll. Pendlar mellan Yes we can! och misströstan. Tröttheten sätter in.

Då händer det: solen stiger upp och torkar bort allt regn, för man får ett jobb som passar en och en stadig inkomst, i alla fall inom den närmaste framtiden. Hela tillvaron förändras i ett enda slag.

Och så klättrar man upp igen. Men man vet hur det känns att tappa fotfästet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar