Den gamla Nu ska vi sjunga kom till heders idag och vi sjöng vinter-vår-sommar-visorna från anno dazumal, "När Lillan kom till jorden", "Alla fåglar kommit 'ren", "Har du sett herr Kantarell?" o alla dom andra som barn sjöng för över 50 år sen. När vi kom till avdelningen om djur ville hon komplettera med en klassiker som ännu inte hade komponerats när jag växte upp: Idas kattvisa. Här sjunger hon den lite tyst för sig själv.Sen bläddrar jag vidare i boken som gav mig så mycket glädje som barn och ser ett uppslag som nu får mig att må illa och jag tänker på en framtida diskussion med Katja. En obehaglig påminnelse om hur vedervärdigt rasistiska vi var i Sverige på den tiden. (Se Maja Hagermans Det rena landet från 2006.) "I N-rland händer ibland att man får se på Nilens svarta strand"... "Familjen Krokodil"var säkert avsedd att vara en lustig sång om krokodilerna som gäspar käkarna ur led och måste till N-r-doktorn. Det är Almqvist & Wiksell som ger ut boken "på föranstaltande av Sveriges allmänna folkskollärarförening". Min bok är från 1953, 18:e upplagan. Vi har väl kommit en bit på väg ändå, vi är inte längre, de flesta av oss, så arrogant och blåögt omedvetna. Eller?
Vårt kulturarv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar