Kvinnodagen i Lomma, del 2

Det är den 8 mars. En bil kommer lastad med förväntansfulla damer och mat och dryck för en festmåltid. Nu har den anlänt till Lomma. Här är tre av kvinnorna på väg till "Damernas Berättarbyrå" (Claes' benämning på oss):

Faster Ann och mina systerdöttrar Elvira och Jasmin

Lotta, initiativtagaren och värdinnan

Elvira korkar upp vinet, påhejad av Ann

Viveka lyckades byta arbetspass på BB och kan vara med!

Kvinnor av två generationer möts i ömsesidig uppskattning

Vi skulle ju berätta om var sin kvinna som gjort intryck på oss. Är du nyfiken på vilka vi valde? Det var vi också, för vi hade inte en aning om vad de andra hade i åtanke.

Vilken spridning det blev globalt och tidsmässigt! Vilken spännande samling! En magisk berättarafton!

Lotta, Elvira och jag var fascinerade av var sitt kvinnoöde i historien. Viveka och Jasmin tog upp var sin romanförfattare som betytt mycket för dem, och Ann berättade om vår stora operasångerska, som hon har en speciell anknytning till.

Här är våra val:

Lotta: Juana Ines de la Cruz, som byggde upp det största biblioteket i 1600-talets Mexico.

Viveka: Han Suyin och hennes starka kärleksroman Skimrande dagar, i Kina på 1900-talet.

Jag: Harriet Tubman, i slaveriets o inbördeskrigets USA på 1800-talet.

Jasmin: J.K. Rowling och den magiska värld hon skapat med sin Harry Potter-serie, i UK nu.

Elvira: Olympe de Gouge, i franska revolutionens Paris på 1700-talet.

Ann: Birgit Nilsson, i Skåne och världen på 1900-talet.

För Viveka och Jasmin hade Han Suyins Skimrande dagar respektive Rowlings Harry Potter-svit spelat en viktig roll på deras väg in i vuxenlivet. För Viveka när hon gick på sjuksköterskeskolan här i Lund och saknade Mike: hur Suyin skildrade kärlek och sorg. För Jasmin, hur Rowling hade skapat en sagolik verklighet som man kunde få drömma sig bort till ibland när den egna tonårsverkligheten var för påträngande och jobbig.

De tre historiska kvinnorna från tre olika århundraden och tre olika kontinenter, Juana Inez de la Cruz, Olympe de Gouge och Harriet Tubman, var företagsamma, modiga, intelligenta, färgstarka personligheter, som trots att de var fångna i den tidens fjättrande fördomar (och blev straffade för sin djärvhet), lämnade sina avtryck och inspirerar oss än idag - det vill säga, om vi vet om dom!

Ann berättade om hur det var meningen att Birgit Nilsson, som enda barnet till en lantbrukare på Bjärehalvön, skulle ta hand om gården, o hur hon trots faderns motstånd fick chansen att utveckla sin sångröst, mycket tack vare sin skollärare, magister Pamp, och en sångpedagog i Åstorp. "Läs hennes memoarer!" rekommenderade Ann. Lustigt nog blev magister Pamps son o svärdotter två av Anns närmaste vänner, och sångpedagogens son var hennes kollega i många år...

"Det här kan vi väl göra om nästa år!", sa vi när vi skildes åt. Då var det midnatt. På en torsdag. Flera av oss skulle upp före kl 6 nästa dag, inklusive chauffören. Det är bra att den 8 mars infaller på en fredag nästa år.

Förresten, i förra inlägget om Kvinnodagen nämnde jag två emanciperade män. Nu måste jag tillägga att jag uppfattar de flesta männen i släkten som moderna. Särskilt de yngre. För dem är jämlikhet något självklart. Ur ett historiskt och globalt perspektiv är det hoppingivande. Men visst finns det grova systemfel kvar att åtgärda i vårt samhälle också, och invanda mönster som både män o kvinnor är fast i ännu. Jag med.