Mammas vantar

Brrr kallt idag, kölden biter i skinnet när jag går till bussen på Bankgatan vid 7-tiden. Men det är vitt och vackert. Och det ljusnar tidigare på morgnarna nu.

Imorgon ska det bli ännu kallare och vi ska få mer snö. Det är ljuvligt att ha händerna instoppade i de sköna, tjocka, fodrade fingervantarna som jag ärvt av Mamma.


Mamma visste hur man skulle klä sig för att klara kyla, uppväxt som hon var vid polcirkeln, i Njalle och Kåbdalis i Jokkmokks socken.

En gång när hon var så där en tre-fyra år var det kallare än vanligt, så hon var ordentligt påbyltad när hon skulle ut och leka lite i snön. När hon kom ut på trappan fick hon se yxan som mormor och morfar högg ved med, och blev nyfiken på hur kall eggen kunde vara. Det enda hon hade att känna med var tungan, så hon satte den mot stålet. Tungan fastnade genast och hur hon än drog kom den inte loss. Hon skrek förtvivlat och mormor kom ut, såg, och rusade tillbaka in i stugan efter grytan med vatten som stod på spisen och hällde det över den fastfrusna tungan. Sedan kunde inte mamma prata eller äta normalt på flera dar. Kanske överdriver jag, kanske var det bara en dag. Jag kan inte fråga henne längre. Mamma skulle ha blivit 89 denna månaden om hon hade levt fyra år till.

Hennes vantar värmer gott.