Ett trefaldigt "Skål!"

Måndag morgon den 30 januari. För en timme sen gav sig Claes ut i mörkret och kylan. Jag stannade inne i värmen. Behövde inte gå till bussen. Behövde inte ha koll på minuterna. Kunde i lugn och ro läsa tidningen och glädjas åt morgonens två mejl från vänner på andra sidan Atlanten, Susan och Delores & Gloria, innan jag skulle "sätta igång" med min egen blandning av nödvändiga sysslor och självvalda uppgifter.

Nu börjar det ljusna därute. Åtta. Klockorna i domkyrkan ringer in dagen. I fönstret lyser tulpanerna som jag fick av Emil o April. Gryningen bådar om en fin dag.

Susan flyttar just nu hem till the Shenandoah Valley, Virginia. Hennes nya lägenhet i Staunton ligger i en vacker historisk byggnad som ingår i ett av USA:s äldsta mentalsjukhus, grundat på 1820-talet. Se stycket om "Western State Hospital" i beskrivningen av Staunton. "Det passar ju mig!" säger hon med sin sedvanliga självironi.

På 2000-talet blev det en nystart för byggnaden när den efter en kort övergångsperiod som fängelse gjordes om till bostäder, något som för tanken till Långholmens förvandling från fängelse till hotell. Ja, och Citadellet i min egen barndomsstad Landskrona, som ju också genomgått en metamorfos, från bastion till fängelse till flyktingläger under andra världskriget till museum (bl a Kolonimuseum!) och rekreationsområde mm. Några exempel på en positiv utveckling i vår tid.

Och nu: "SKÅL!" to your new beginning, Susan!

Det andra mejlet är från Delores. Hon vbf'ar följande nyhet från Gloria, som jag skrivit om tidigare (The Calligrapher's Granddaughter). Det är särskilt roligt att läsa detta, eftersom jag i höstas var med i vännernas "kampanj" för Glorias hemsida.

"At last, after a couple of years of (mental) prep, my website is up and running. You can find it at http://glorigami.com which takes you to the site, the store, the works. Check it out! And thank you for the support, which helped make it happen.

Raise a virtual glass!
Gloria"

Som du ser är hon en konstnär uti fingerspetsarna. Som Delores säger: Her boxes make the word "box" take on a new meaning. Hennes texter är också så fina.

"SKÅL!" to you and your beautiful website, Gloria!

Inför denna dagen ska jag också citera Lorraine Hansberry när hon i sin tur citerar sin älskade Sean O'Casey. I ett tal inför en afroamerikansk författarkonferens i New York strax före premiären av A Raisin in the Sun på Broadway i mars 1959 inleder hon så här:

"At the end of his last autobiography Sunset and Evening Star, the great and beloved poet-dramatist of the Irish people, Sean O'Casey writes:

Even here, even now, when the sun had set and the evening star was chastely touching the bosom of the night, there were things to say, things to do. A drink first! What would he drink to--the past, the present, the future? To all of them! He would drink to the life that embraced the three of them! Here, with whitened hair, desires failing, strength ebbing out of him, with the sun gone down, and with only the serenity and the calm warming of the evening star left to him, he drank to Life, to all it had been, to what it was, to what it would be. Hurrah!"

Varför Hansberry, en ung svart kvinna i det segregerade 50-talets USA, väljer att citera en gammal europé, vill jag berätta om.

SKÅL (i Proviva) för den här dagen!