Katja upptäcker Botaniska Trädgården i Lund

Lördagen den 16 juni hade jag glädjen att vara med Katja i Botan - en paradisisk sommardag.

     

Katja gillar kartor och inför besöket hade jag införskaffat en plastad karta över trädgården. 

När vi kom in genom grinden såg hon Gula Villan och lokaliserade huset längst ner i högra hörnet på kartan. Nu gällde det att hitta näckrosdammen - och caféet bredvid, där det fanns glass.  Ett blått fält måste vara vatten. "Där är näckrosdammen! Då får man gå förbi det gula huset åt DET hållet," sa hon och pekade åt vänster. Det var bara att följa med kartläsaren...

Vid näckrosdammen.

Ett brudpar som var där med en fotograf förhöjde den romantiska stämningen.

En stor välmående guldfisk gjorde sina lovar i vattnet nära oss, men den fick varken glass eller kaffe. Ett närgånget andpar fick också ge upp efter flera fruktlösa försök. 

 

 En trädgren blev ett perfekt gym-redskap, sedan vi hade förvissat oss om att den var
 stark nog för att klara gungandet och Katjas kroppsvikt. 

 

 Det fanns vattenspridare här o där. 

Åh vad det var skönt att stå i duschen på varje ställe!

Lila är Katjas älsklingsfärg, tillsammans med rosa. (Vad gör man...)

"Kolla vicka blommor! Lila bollar! Å dom e nästan lika stora som mej!" 

Det känns som man är på landet fastän vi är mitt i Lund

En snäll kvinna tipsade oss om att det fanns ungar i en av de små dammarna så vi gick dit.

Där fanns minsann ett par kullar. Den ena kullen var sothönor, den andra är jag inte säker på. Vaktlar? Söta var de i alla fall. Katja fann en fin utkiksplats.

Det var liv o rörelse i den lilla dammen.

Vi saknade Claes o hans kamera här, men om du tittar noga kanske du skymtar de små svarta kycklingarna och ser hur de tar sig upp och springer på näckrosbladen.

På väg mot utgången hittade Katja det här stora trädet som sågats upp och lagts ut så att barn kan springa runt på alla delarna av den skrovliga stammen utan att röra vid marken - spännande! 

"Farmor, kan du ta tiden?"

Här sitter Katja o vilar i ett par sekunder vid statyn av professorn i botanik, den stridbare Bengt Lidforss. Förresten, jag hörde för några dar sen av Finn H. att Lidforss' mor var swedenborgare och att det var hon som fick Strindberg att intressera sig för Swedenborg. Strindberg bodde ju i Lund ett tag, i ett hus som fortfarande finns kvar på Grönegatan, två minuter från mitt hem. Det var där han skrev sitt Inferno.

   Men i Katjas värld figurerar inte herrarna Lidforss o Strindberg. När vi går hem berättar hon om Alice i Underlandet. Hon har nyligen sett filmen och den har gjort starkt intryck på henne och satt fantasin i rörelse. Det är mycket som är "läskigt". Det läskigaste är nog när Alice faller ner i hålet.

Alices äventyr i underlandet börjar med att hon slår sig ner vid ett stort träd...

Vid flera av träden i Botan stannade vi för att önska något. Katja la sin hand på de gamla ärevördiga stammarnas skrovliga bark. Vad hon önskade sig? En rosalila pudel.