I nästa klipp bestämmer Katja att Claes med sin svarta kamera framför ansiktet är ett hemskt monster som hon måste undkomma. Claes behöver inte göra någonting mer än följa efter henne med kameran. Det är en otroligt spännande lek för den lilla, till slut lite för spännande! Då får jag glädjen av att utgöra hennes trygga tillflyktsort. Det brukar vara min roll. Men det har hänt att Katja tilldelat oss motsatta roller. Då har hon gömt sig hos Claes när Hemska Häxan visat sig. Monsterleken varar aldrig så länge. Snart är både Claes och jag "vanliga" igen.
Här sitter Claes o Katja vid frukostbordet. Tempot är lugnt. Den fiffiga hängstolen som April försett oss med kunde vi använda för Katja i många månader. Den stora utmaningen den här morgonen är att kunna spänna fast säkerhetsbältet. Lysringen som Claes gett henne dagen innan är spännande. Och så kan man lägga huvudet på sned på ena hållet, och sen på andra hållet, och se om Claes gör likadant. Det finns alltid saker att hitta på...
När hon har lyfts ner o motionerat ett tag med Claes, blir hon varse sin sängs bedrövliga tillstånd. "Åh nej!" (Så glad hon blir sen, när hon ser hur lätt det är att åtgärda problemet.)
I fjärde o sista klippet är Claes monster igen, och denna gången är Katja modig och går i närkamp med monstrets tentakler. Farmors ben blir som vanligt en trygghetspelare att hålla sig i medan hon repar nytt mod. När hon går mot det farliga odjuret igen är hon kaxig, och luttrad av livet på dagis: "Jag ska slå dig!" När vi protesterar, blir hon eftertänksam och ser generad ut. Det är inte lätt för en liten flicka att reda ut hur man ska förhålla sig till andra barn när viljorna krockar. Det är bra att öva på Farmor o Claes till exempel. Fast det är lite annorlunda jämfört med kompisarna på dagis. Vuxna är jättestora. Tur att de är snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar