På Allhelgonadagen åkte Claes och jag till Ruth i Landskrona där vi besökte Pappas grav som Ruth redan hade prytt med levande blommor och tänd lykta. Det började skymma medan vi var på kyrkogården och molnen fick tjocka ramar av guld. Överallt fanns det stillsamma människor. Det var vackert och värdigt.
Hemma på Kungsgatan ställde jag mig av gammal ohejdad vana vid bokhyllan medan Ruth lagade kaffe i köket. Då fick jag se en bokrygg, vackert inbunden i gulbrunt läder, som jag inte kände igen. Mitt på bokryggen stod det med förgyllda bokstäver Selma Lagerlöf och En saga om en saga, och längst ner, initialerna R.L. Var hade den boken kommit ifrån? Svaret var att den hade legat i en låda med minnen från Ruths ungdom och nu, efter alla år, hade hon plockat fram den.
Jag blir alltid påmind om Selma när jag hälsar på Ruth, för hennes (och Pappas) lägenhet ligger på Kungsgatan snett mittemot hörnhuset där Selma var lärarinna och där hon skrev Gösta Berlings saga. (Jag växte själv upp nära Kungsgatan och "Selma Lagerlöfs hus".)
Den här gången var Selma speciellt aktuell, för jag skulle snart diskutera Kejsaren av Portugallien med mina komvuxelever och hade just plockat fram Vivi Edströms fina Lagerlöf-biografi. Selma levde igen.
Men när jag öppnade den här boken kunde jag bara läsa titelsidan! Och den var textad för hand, signerad "Våren 1947" av Ruth Lindberg.
Det visade sig vara en avskrift som Ruth själv hade gjort av Lagerlöfs bok - ett examensarbete i stenografi. Hon berättade att alla som tog sin handelsexamen i Landskrona på den tiden fick i gåva sin egen Lagerlöf-skrift som en inbunden bok. !
Stenografikonsten har ju så gott som försvunnit. Ja, utom i riksdagen. Ruth hade inte tränat på 50 år, så att hon var lite ringrostig, sa hon. Men här läser hon de första raderna i sitt handskrivna verk. Och jag lärde mig något nytt om Ruth, som jag känt i 40 år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar