Mot slutet gjorde jag ett inlägg om en aspekt som jag tyckte man hade missat dittills i samtalet: att litteraturen ger oss ord, att författare är ordkonstnärer, som berikar oss, när vi läser. För vi tänker med ord, och ju fler ord vi har till vårt förfogande, desto mer nyanserade och komplexa tankar kan vi tänka. Som språklärare alla dessa år har jag ju sett hur litteraturen berikat eleverna genom att de fått ord-verktyg att uttrycka egna känslor och erfarenheter med.
Jag gav ett färskt exempel från min kurs i svenska för invandrare på Komvux i Malmö i höstas, när vi läste och jämförde far-mor-dotter-triangeln i Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien och Strindbergs Fadren och fann hur lätt det var att kommunicera över kulturgränserna, bara kursdeltagarna fick möta de ord som de behövde i de sammanhang som de var intresserade av.
Var jag inte nervös när jag fick mikrofonen? Jo, jätte. Men det behövde sägas att litteratur också är ordkonst, och programmet började lida mot sitt slut. Dessutom, att våga tala oförberett i ett radioprogram var just en sådan utmaning som Csíkszentmihályi talar om i Flow:
A. Uppgiften är svår men inte omöjlig.
B. Den kräver total koncentration medan den utförs.
C. Om man lyckas ger den en äkta tillfredsställelse, en känsla av att ha vuxit.
Jo, det stämmer, det där i C.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar