Födelsedag med familjen

Det har varit mycket firande i familjen på sistone - ljuspunkter under den här mörka årstiden. Tänk att ha det så här, normalt. Varför inte? Tänk på indianerna på amerikanska västkusten förr i tiden: de fångade lax under några månader och resten av året ägnade de sig åt potluck-kalas och konstfulla träsniderier. OK, en grovt förenklad beskrivning, men ändå - att jobba mindre för sitt uppehälle och ha mer tid till att umgås och utveckla våra kreativa, konstnärliga sidor, det är väl en eftersträvansvärd livsstil? I Gryning över Kalahari visar Lasse Berg för övrigt att det är den naturliga livsstilen för oss människor. Yesss!

I lördags var det dags att fira mitt inträde i pensionsåldern (fast jag är inte pensionär riktigt än) och det var roligt att få göra det med många av mina nära och kära, från vår ungdomliga faster Ann (är hon verkligen 80?) till Ellinors och Wills lille Alfred, knappt två månader. Tack alla ni! Och tack också till er som skickade hälsningar och presenter! Och Ingrid, tack för lunchen i Café Finn och för vårkrukan där knopparna nu har öppnat sig.

På själva födelsedagen i torsdags väcktes jag kl 6 av det här. Man vaknar!
Vi har båda barnasinnet kvar...

Och vilken present jag fick av min kära Claes (förutom massor av tulpaner)! Han hade tagit kontakt med Diana Nuñez och jag ska få fyra sånglektioner av henne! Det är bara att avtala tid. Nu ska jag börja träna upp rösten igen!

En speciell present kom i guldpapper från faster Vera i Tärnsjö, som fortfarande skriver så vackert trots att hon är över 90. Det var farmors och farfars gästbok, som hon en gång hade gett dem. Jag är den äldsta i nästa generation av Grönlundasläkten och får därför överta och förvalta den familjehistoriska klenoden. Den börjar med mammas och pappas bröllop i Trolle Ljungby i mars 1945 och slutar med farmors begravning 1964 och ett tillägg av Vera om farfars död 1969. Här visar jag den för alla.


Lasses och Larnas röda paket bakom min rygg med den kryptiska texten "Du kan slå huvudet på spiken, tvåla till någon och ge någon korgen...eller bara göra PRECIS TVÄRTOM!" visade sig innehålla en korg med spa-sortiment och en spikmatta. Bra tänkt, för jag vill verkligen se till att kroppen kommer igång med full kraft igen. Det är mycket jobbigare att inte orka jobba än det är att jobba. Visst, åldern tar ut sin rätt men jag tänker ladda om, så huka er gubbar....

Och den yngsta generationen är minsann redan tuff. Här har Ivar tagit av sig på överkroppen för att prova spikmattan, och lillasyster Lena bestämmer sig för att vara lika modig. Katja, som känt på taggarna på Claes' spikmatta många gånger, väljer att avstå.



Senare kom Emil från jobbet på Kulturmejeriet och April från Roller Derby-träningen och vi kurade skymning tillsammans, Emil o April o Katja o Claes o jag... Bland tulpaner och rosor och andra blommor... Mitt i vintern...

Jag önskar att alla fick ha det så bra.

Kan ni tro, nästa dag firades jag igen! Hos Linnea o Anders, där mina kära vänner från Hultsfredstiden, Inger o Åke, var på besök med anledning av barnbarnet Elliotts treårsdag. Katja och Elliott, som inte träffats förut, fann snart varandra och lekte så det stod härliga till.

Nu vill jag önska er alla A VERY MERRY UNBIRTHDAY med den galne hattmakaren ur Alice i Underlandet. Det finns en historia där också, men det får bli ett annat inlägg.