Ett av mina skrivprojekt: "Medborgare Jařab"

I juni förra året var Claes och jag i Olomouc, Tjeckien, och intervjuade en mycket intressant person under en hel vecka. Han heter Josef Jařab och är en känd tjeckisk humanist, lite över 70 - pedagog, professor, universitetsrektor, parlamentariker, författare - som har upplevt både Andra världskriget och Sovjetockupationen. Han var en populär professor i engelskspråkig litteratur vid Palackýuniversitetet i Olomouc när Sammetsrevolutionen började 1989, och han blev den första demokratiskt valda universitetsrektorn i Tjeckoslovakien. Ett fascinerande centraleuropeiskt levnadsöde.
Men för mig är Josef Jařab också intressant som amerikanist. Han var till och med ordförande för the European Association of American Studies under en period. Han har mycket att berätta om möten med amerikanska författare som till exempel Arthur Miller, Allan Ginsberg. Det är tack vare honom som en framstående afroamerikansk Harvardprofessors, Nathan Huggins, hela privata bibliotek donerades till Palackýuniversitetet i Tjeckien! Det var vid en konferens om afroamerikansk litteratur och historia till Nathan Huggins' minne som jag mötte Josef Jařab i Olomouc i november 2009. (Jag gav ett föredrag om Lorraine Hansberry och W.E.B. DuBois, som jag kommer att lägga ut på Skrivarstugan Vindögas webbsida så småningom.)

Konferensen råkade sammanfalla i tid med 20-årsjubileet av Sammetsrevolutionen. Vilken kombination!

Folkprotest på stadens torg:
Nordafrika idag, för tjugo år sen Östeuropa.
Affisch inför firandet den 17 november 2009.

Efter intervjuveckan i juni 2010 hade vi massor av material med oss hem från Olomouc - inspelningar, bilder, anteckningar, intryck - som jag bearbetade med liv och lust under de heta sommarveckorna fram till skolstarten i augusti. Biografin började ta form, men samtidigt blottades luckorna i berättelsen. En fullödig biografi krävde fler intervjutillfällen och mycket mer jobb.

När jag hade skickat ner första avsnittet kom det helt logiska svaret från Josef Jařab: han hade insett att han måste skriva sina memoarer själv. Det var precis vad jag hade sagt till honom vid vårt första möte: "Om inte du eller någon annan i din närhet gör det får väl jag komma ner till Tjeckien och ta tag i det, för någon borde teckna din levnadshistoria." Många hade försökt övertala honom, men han hade skjutit undan tanken, han hade annat att göra. Men när Claes och jag åkte ner på eget initiativ för att intervjua honom blev det en vändning. Vårt intresse blev en katalysator!

Även om Josef Jařab skriver sin egen historia nu har han gett mig tillstånd att publicera en mindre biografi, med ett urval av bilder och bandat intervjumaterial. Vi får se var det landar.

Josef Jařab och Vaclav Havel under Sammetsrevolutionen.

Professor Jařab i sitt arbetsrum på Palackýuniversitetet i Olomouc.

Josef Jařab berättar kring fotografier, här i sitt hus på landet.

En mästare på att berätta historier! Här på landet en glad spelevink, men i sin ämbetsroll värdig och respektingivande. "Citizen Jařab" har varit med om - och vunnit - många duster.